attblipappa (0730233512)

Och nu börjar det närma sig med stormsteg...
Bara 9 veckor kvar typ.. PANIK!!!

Och vi skall flytta emellan och tänk om L får för tidigt..
Och allt annat som skall göras..
jobba skall man ju göra också..
Och man skall förbereda sig på att bli förälder..
Kanske lite sent att tänka på nu..
ne, Det är aldrig försent.. :|

Jag tror jag börjar inse att det hela är en realitet..
Det är nog också i senase laget..
Men, som sagt...

Rätt som det är så står man där och är förälder..
se, där kom det igen..
förälder, förälder, förälder..

Ja, jag vet ju att mina föräldrar är föräldrar..
Och min syster och hennes man är föräldrar...
Och mina svägerskor och deras män är föräldrar...
Men jag??? :O

Hjälp...
Eller nä, det kommer nog ordna sig!!

Snälla säg det kommer ordna sig..

;|

Hehe.. eller Eheh...

Jo det blir nog bra!

vI får se.. hej hej..

Nu blir det att sova!
Skall upp tidigt imorgon så det är väl bäst att sätta sig på ryggen då!

Jo en tanke jag fick.. igen..
Återigen, som sagt, hur kul kommer det bli när man skall iväg sådär snabbt och lätt..
Och har en till att tänka på ..
Säg att man skall upp tidigt till exempel..
Och så har man inte fått sova typ..
Inte bra kombo..
Får väl se... ;)

Hade och gonatt!

Vi har ju som sagt Vänner-maraton nu.. Kul!
Kom och tänka på hur det skulle vara att lämna bort sitt barn.
För Phoebe får ju agera surugatmamma åt sin bror och hans "tjej"....

Undrar hur man själv skulle känna det om man behövde ge bort sitt bort..
Där har man liksom gått i 9 månader och väntat på det lilla undret..
Sen kommer nån och ".. nä nu kommer de som skall ha barnet och hämtar det..."

Nu pratar min fru i telefon .. och nämner att barn bajsar och kräks överallt ...
Gör de det?

Ehh.. gotta go... ;)

Har funderat lite och kommit fram till att man kommer nog bli en ganska bra förälder. Det finns väl ett talessätt som säger att alla föräldrar är de bästa föräldrarna som finns, för sina barn. Och jag tror att det stämmer. För jag har redan haft panik för när mitt barn blir typ fjorton nånting. För på nåt sätt så ser jag det som att när barnet är fjorton femton typ så är jag fortfarande tjugofem.

Okej, det låter jättelöljigt, och kanske inte fullt så rationellt.
För jag har liksom kompisar som har barn som är 14 och uppåt och jag har kompisar som har nyfödda barn.
Och de som har barn som inte än är i tonåren.. Och ingen av de verkar ha panik för det. Varför skall jag ha det??

Jag menar... Tiden går långsamt nog som det är .. Fjorton år är mycket . . Det är ju faktiskt hela 5 månader tills ungen kommer över huvud taget.. Och det är en lång tid!!

Fast tiden går säger vissa.. Ja, tiden går men .. gör det saken bättre. . Jag försökte ju precis lugna mig med att det är långt kvar, men . tiden går..
En kollega sa det , en månad är ingen lång tid.
Vi brukar lite skojsamt säga det på måndag eftermiddag när vi snart skall gå hem..
"Nu är det snart måndag igen.. "
och en månad är ju bara fyra såna gånger.. ja, och nu har jag bara två kvar. typ..


Å vilken skräckinjagande sanning det är.. Vi blir alltför ofta pinsamt medvetna om hur snabbt tiden går...
Lite som ett slag i solar plexus, ni vet, där man tappar andan..
Men för att återknyta till mitt tidigare ämne:

Glädje är klart man kommer känna för många saker under sitt barns uppväxt.
Men att tänka sig in i alla de scenarion där man är nu vad ålder och , eh, längd beträffar..
Jag är 174 cm lång ungefär, skall vara i alla fall..
Hade man bara vart lite längre, hade man nog känt sig lite äldre..
Man gör det!! Det är sant.
Så om man vart det och vetat, för det här är nog också en del av det som ger en någon slags panikblandad skräckupplevelse.. att ens barn aldrig skulle bli längre än en själv så hade man antagligen varit lite lugnare..

Weird, jag vet! men sånt är livet.. Konstigt!
Jag är nog för estetisk för att kunna ta det här på ett rationellt sätt.
Men , som sagt när barnet/tonåringen är säg 14 så är jag ju 39 så, det kommer nog gå bra!!! :)

Ha det gött nu!!